Karaktären James Bond är världens mest berömda filmagent. Nu är den Martini drickande britten tillbaka i Spectre som är den 24:e filmen i ordningen. Återigen axlar Daniel Craig huvudrollen och vi får även se Christoph Waltz, Ralph Fiennes och Léa Seydoux i betydelsefulla roller.
Bondserien har blivit anklagad för både imperialism och sexism, men ändå har serien lyckats överleva i över fem decennier. Även om den i början av 2000-talet helt höll på att dö efter den förskräckligt dåliga Die another day. Serien behövde en nytändning och fick det i filmen Casion Royale (2006).
Fyra filmer senare och Daniel Craig spelar fortfarande Bond och serien känns ny och fräsch, därför är Spectre ett steg tillbaka. Både Casion Royale och Skyfall (2012) är nyskapande toppfilmer i serien som verkligen förde in Bond i 2000-talet. Spectre är bara en kliché där Bond åker världen runt och förför kvinnor och dödar fula typer.
I Spectre lyckas Bond identifiera en global organisation som har kopplingar till tidigare antagonister som han stött på. I sin jakt på gruppens ledare måste han be ge sig till Mexiko, Italien, Österrike och Tunisien. Dessutom måste han ta hjälp av gamla fiender för att hitta svaret han söker.
Spectres handling har en intressant start men det finns ingen utveckling som driver ploten framåt. Utan allt blir bara en kliché, vi har sett det förut i ett antal Bondfilmer genom åren. Den nyskapande gnistan finns inte kvar och filmen blir bara en tråkig transportsträcka till nästa film.
Det finns dock ljuspunkter i Spectre, man försöker knyta ihop Craigs filmer så att det skall finnas en rödtråd. Dessutom är filmens bildspråk riktigt snyggt, det är svenskbekantingen Hoyte Van Hoytema som står för foto. Han har kommit långt i sin karriär som startade i Sverige för ca 15 år sen.
Filmen får:
