Då var det återdags för en ny X-men film, den sjunde I ordningen . Så sent som för ett år sen hade den andra fristående filmen om Wolverine premiär, det duggar alltså tett mellan filmerna i serien. Den här gången har man dock valt att slå samma de tre första filmerna med den fristående uppföljaren X-men: First Class. Men favoriten Wolverine dyker självklart också upp.
I en mörk och dyster framtid har människorna nästan utplånat alla mutanter. Deras vapen är en armé robotar som kallas för ”Sentinel”, specialbyggda för att adaptera mutanternas krafter. Sentinelerna är konstruerade efter mutanten Mystiques (Jennifer Lawrence) DNA. De överlevande mutanterna bestämmer sig för att skicka tillbaka en person till 1973, målet är att hindra Mystique från att bli tillfångatagen. Lotten hamnar på Wolverine (Hugh Jackman).
X-men: Days of future past är alltså den sjunde filmen om mutanterna i X-men och efter ett par mediokra filmer om Wolverine har jag helt tappat lusten för serien. Jag gillade dock X-men: First Class men suget på en sjunde film var lågt. Därför blev man positivt överraskad av X-men: Days of future past. Man lyckas på ett kul sätt koppla ihop de tidigare filmerna utan att det blir för rörigt. Det förkommer inte heller allt för mycket actionscener som tar plats.
Men filmens styrka ligger i skådespelarna James McAvoy, Jennifer Lawrence och Micheal Fassbenders skådespel. Denna trio lyfter filmen och då får man inte glömma att Wolverine har fått ett stort utrymme. Detta är dock på bekostnad av ett gäng andra bra skådespelare. Ian McKellen, Ellen Page och Halle Berry får alla minimalt utrymme att visa upp sig. Det är problemet när man vill få med så många karaktärer på en begränsad speltid.
Filmen får:
Martin Avedal
