10 coola filmintron!

Då var det återigen dags med en ny lista.  Den här gången listar jag 10 coola filmintron. Det är fredag och någon av mina läsare kanske blir sugna att titta på någon av dessa filmer efter att ha sett introna. Varsågoda!

Plats 10: Dawn of the Dead (2004) USA

Zack Snyders remake på George A. Romeros zombieklassiker från 1978 kastar biopubliken direkt in i hetluften genom att förklara filmens handling på ett relativt enkelt sätt. Nyhetsklipp blandas med klipp på zombies till tonerna av Johnny Cashs ” The Man Comes Around” i filmens intro. Jordens undergång servers på ett silverfat till åskådaren precis innan filmen tar sin början.

Plats 9: Swordfish (2001) USA

Hollywood har alltid varit bra på att kritisera sig själva.  Med filmer som bl.a Sunset Boulevard från 1950 tog man upp stumfilmsdöden som ägde runt ca 20 år tidigare. I Swordfish förklara man varför dagens (2001) Hollywoodfilmer är så pass dåliga, enligt John Travoltas karaktär Gabriel beror det på bristen av realism. Introt ger även upp ledtrådar till vilket slut Swordfish kan tänkas ha.

Plats 8: Lord of Wars (2005) USA

Lord of Wars handlar om Yuri Orlov (Cage) som är en av världens största vapensmugglare. Hans affärsförelse får direkta konsekvenser för utvecklingen i bl.a Afrika. Något som detta intro på ett kreativt och skärmade sätt illustrerar.  Till tonerna av Buffalo Springfields anti-vålds låt ”For What It’s Worth” får åskådaren följa en kulas resa från tillverkningsprocessen till då den avfyras från en AK47:a.

Plats 7: This is England (2006) England

I Shane Meadows genombrottsfilm får åskådaren följa med en ung pojkes misär när han blir indragen i den växande högerextra rörelsen i Storbritannien på 80-talet. Precis som i Dawn of the Dead blandar Meadows nyhetsklipp till tonerna av musik för att berätta vad som har skapat förutsättningarna i filmens utgångspunkt. I introt får vi bl.a se utvecklingen i Margaret Thatchers Storbritannien fram till slutet av Falklandskriget.

Plats 6: En djävulsk fälla (1958) USA

Orson Wells var en regissör som låg före sin tid. Hans film Citizen Kane från 1941 innehåller flera nyskapande filmtekniska metoder och anses därför vara ett mästerverk. I En djävulsk fälla presentera Wells ett nytt alternativ för ett intro. I en lång tagning på 3.30 min presentera Wells de två huvudkaraktären samtidigt som han bygger upp en plot. Åskådaren vet dessutom mer om vad ska hända då hela scenen börjar med en bomb som placeras i en bil.

Plats 5: Mad Max – The Road Warrior (1981) Australien

En av mina favoritfilmer från 80-talet. George Millers andra film om den f.d polisen Max som överlevde jordens undergång. I filmens intro presenteras varför allt gick åt helvete och hur krigaren Max föddes ur askan från den gamla världen.  Det bästa med introt är hur man väver ihop gamla journalfilmer från Andra Världskriget med Mad Max (1979) och får det att fungera.

Plats 4: Nakna Pistolen 33/3 (1994) USA

Den tredje och sista filmen i serien om den klantige polisen Frank Drebin (Nielsen) är den sämsta. Men det förekommer ändå flera roliga scener i filmen, framför allt detta intro som är en parodi på en scen ur filmen De Omutbara från 1987. Scenen i sig är en hyllning till den klassiska trappscenen ur Pansarkryssaren Potemkin från 1925. Men i Nakna Pistolen 33/3 skruvas allt upp då både President Clinton, Påven och de missnöjda postarbetarna dyker upp.

Plats 3: The Terminator (1984) USA

Uppföljaren Terminator 2 må ha kanske ett coolare och mer actionfyllt intro. Men det var i den första filmen från 1984 som James Cameron satte tonen för hur kriget mellan maskiner och människor kunde se ut. Det är mörkt och dyster, skallar som krossa av larvfötter. En kort text förklara vad filmen kommer handla om, sedan övergår allt till Terminators välkända och effektfulla ledmotiv.

Plats 2: Once upon time in the west (1968) Italien/USA

Mästerregissören Sergio Leones episka western film innehåller en stjärnspäckad rollista med bl.a Henry Fonda, Claudia Cardinale och stenansiktet Charles Bronson. Filmen innehåller också ett coolt intro där Leone leker med både ljudet och de små detaljerna för att hålla intresset uppe för åskådaren.  Filmens huvudkaraktär presenteras även på ett speciellt sätt, ett sätt som förmodligen bara Leone var kapabel att genomföra.

Plats 1: Natural Born Killers (1994) USA

Länge en av mina absoluta favoritfilmer, Oliver Stones media kritiska actionfilm är både överdriven och absurd men samtidigt ett skrämmande exempel om hur långt en Tv-producent är villig att gå för att freda sina tv-tittare. I filmens intro presenteras de bägge huvudrollsinnehavarna på ett våldsamt och överdrivet sätt. Men Stone leker med färger och kameravinklar och skapar en häftig känsla som blåser bort oss från soffan.

Martin

 

Tagged , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.