Joker – Ett personporträtt utöver det vanliga

Den 4 oktober hade Todd Phillips film om serietidningsskurken Jokern svensk biopremiär. I huvudrollen syns karaktärsskådespelaren Joaquin Phoenix och filmen har på förhand blivit en snackis. Mycket pga av denna annorlunda tolkningen Phillips valt att berätta.

Vi lever i en era som domineras av serietidningsfilmer där t.ex Marvel lyckats skapa ett helt universum med filmer som är ihop länkade. DC Comics hade även de försökt men inte varit lika framgångsrika. Med Joker tar dock genren en ny vändning då man valt att fokusera mer på realism och psykologi. 

Handling:

Filmen Joker tar sin handling till Gotham City i början av 80-talet. Den ensamme Arthur Fleck (Phoenix) kämpar med sin psykiska ohälsa och sitt dystra liv. Han drömmer om att bli komiker men får försörja sig som clown. Han får även ta hand om sin sjuka mamma (Frances Conroy).

Sakta men säkert faller hans värld samman och Fleck tar en obehaglig resa ner i avgrunden där hans alter ego Jokern födds. Samtidigt kokar Gotham City av ilska och missnöje, företagaren och miljonären Thomas Wayne (Brett Cullen) vill förändra staden och kandiderar till borgmästare.

Omdöme – Joker

Få karaktärer har blivit så ikoniska som Batmans ärkefiende Jokern. Ja det skulle väl vara Batman själv då. Men det är den eviga striden mellan Batman och Jokern har fascinerat så många serietidningsälskare och filmnördar med åren. Med The Dark Knight (2008) satte både Christopher Nolan och Heath Ledger ribban för hur den vitsminkade skurken skulle porträtteras.

Även om många har försökt där ändå Jack Nicholson gjorde ett kul porträtt 1989 så har Ledgers tolkning blivit någon form av grund. Nu har Todd Phillips och Joaquin Phoenix tagit en mer psykologisk framtoning och gör det riktigt bra, om inte fantastiskt bra till och med. Phoenix bär filmen på sina axlar och gör en av sina största prestationer i sin karriär.

Joker är en mörk och tragisk film där man får se en mentalt instabil människa som fullkomligen blir krossad av samhället. Phillips leker även med publiken och skapar vanföreställningar för Fleck som vi tror är riktiga. Alla detta kombineras med isländskan Hildur Guðnadóttirs mörka och suggestiva soundtrack.

I Joker är Batman bara en biroll men hans liv vävs ihop med sin ärkefiende på ett brutalt sätt i filmens klimax. Och banden mellan dem två får ett nytt djup som man inom den kommersiella filmen aldrig tidigare har skådat. Publiken får följa med på en resa som är utöver det vanliga och ju mer Fleck faller i fördärvet ju bättre blir filmen.    

Slutsats – Joker

Joker tar serietidningsfilmen till en ny nivå, äntligen kommer det något realistiskt, något trovärdigt i en era full med överdrivna superhjältefilmer. Det här är ingen lycklig historia, det är ingen hjältesaga det är ett porträtt av en man som tappar förståndet och blir den ikoniska skurken Jokern.

Någonstans tar filmen vid där Christopher Nolan avslutade sin Batmantrilogi, det blir aldrig överdrivet och publiken förstår vad som händer. DC Comics borde tagit efter och hållit sig till en mer realistisk ton när de försökte föra upp Justice League på den vita duken.

Betyg: