Onsdagen den 22 april hade den andra filmen om The Avangers premiär. Även den här gången var hela gänget samlande, plus ett par nya karaktärer som blivit introducerade i de separata filmerna om de olika superhjältarna. För det kan bli ganska krångligt att hålla koll på alla som medverkar då det redan finns 2 Thor filmer, 2 Captain America och 3 filmer om Iron Man som alla är relaterade till Avengers: Age of Ultron.
Avengers: Age of Ultron börjar med att The Avangers stormar en Hydrabas i sin jakt på den magiska spiran som Loke bar som sitt vapen i den första filmen. De hittar spiran och Tony Stark använder den i hemlighet för att utveckla sitt A.I – program Ultron som ska bli ett skydd åt mänskligheten. Men något går fel och Ultron anser att mänskligheten är hotet. Samtidigt är de övernaturliga tvillingarna Maximoff ute efter hämnd på Stark och de andra i The Avangers.
Det var med kluvna steg jag lämnande biografen efter att ha sett Avengers: Age of Ultron. Jag hade höga förväntningar efter att ha sett den första trailern som kom i höstas, och framför allt på hur den nya skurken Ultron skulle vara. Tyvärr blev han bara en stereotyp, en i mängden skurkar som vill förgöra mänskligheten. Dessutom är hela idén runt ett A.I som blir självständigt hämtat från en mängd klassiska sci-fi filmer, som t.ex Terminatorserien.
Samtidigt så är Avengers: Age of Ultron en underhållande film men ett häftigt gäng superhjältar som måste slåss mot varandra när deras fiender kryper under skinnet på dem. Age of Ultron har även en fått mer psykologisk touch även om det bara skrapar ytan. I sin helhet blir Age of Ultron bara en simpel actionfilm med några roliga oneliners. Handlingen är dessutom så beroende till de individuella filmerna om The Avangers att den inte står på egna ben.
Filmen får:
